** Skepparen Algot på Rånäs - Sjöfartsböcker berättar - Sjöfartsbok vid 14 och befälhavare vid 19.

 


Han hette Ernst Algot Pettersson och var född på den delen av Nordvik i Stenkyrka församling på Tjörn som gick under benämningen Rånäs. Han föddes som äldsta barnet den 15 januari 1913 i en syskonskara på nio barn. De tre pojkarna blev alla sjömän. Algot konfirmerades i december 1926 och skrevs in vid sjömanshuset i Marstrand den 9 mars 1927, nyss fyllda 14 år.

Han mönstrade på som jungman i familjens tremastskonare Elisabeth samma dag. Hon hade köpts från Saxkjöbing i Danmark den 14 november 1922. Fritz Rasmussen & Co AS sålde då fartyget för 45000 danska kronor till ett nybildat partrederi i Nordvik på Tjörn, p.r. Sjöman Janne Adolf Pettersson. Delägarna i partrederiet var Algots far, Johan, och dennes sex bröder, Janne Adolf, Bernhard, Axel Patrik, Edvin, Karl Albin och Gunnar Arvid, alla med efternamnet Pettersson och 1/7 vardera i rederiet.

Elisabeth var byggt i Saxkjöbing 1919 med samma namn så det var ett, så gott som nytt, fartyg som fördes hem till Nordvik. Hon hade redan vid byggnationen försetts med en Tuxhammotor på 84 ind.hk. och mättes 1923 till 157,34 brutto och 124,21 netto. Enligt skeppslistan 1962 lastade hon 255 ton. Hon var därmed ett av de större fartygen när hon köptes till Nordvik.

När Algot mönstrade på som jungman var Bernhard befälhavare. Som ny jungman fick Algot troligen även sysslan som kock ombord. Det var så det brukade vara. Seglationen för Algots första år till sjöss slutade den 19 december med avmönstring i Marstrand.

Bernhard blev fruktodlare på Rånäs när han avslutat sin sjömansbana. Han hade en stor fruktträdgård intill sitt hus där ungdomarna i trakten med eller utan Bernhards lov plockade frukt.


Bilden på Elisabeth är troligen tagen utanför varvet i Saxkjöbing där hon byggdes. Hon kan ha haft detta utseende när hon köptes till Nordvik 1922 och när Algot mönstrade på som jungman 1927. Fotografen okänd.


Till nästa seglationssäsong mönstrade Algot på Amelia av Nordvik. Den ägdes också inom släkten. Även här blev Algot jungman, befälhavare var hans farbror Axel Patrik Pettersson (senare Rangnäs). Amelia var byggd i Sölvesborg 1894 och köptes, från redare i Brantevik, till Nordvik 1918 av ett partrederi där Johan Petterson (Algots far) var huvudredare. Hon hade kostat 60000 kronor i inköp och hon saknade då både motor och styrhytt. Hon fick hjälpmotor på 22 hk vilken byttes 1928 mot 60 hk Säffle samtidigt som hon fick styrhytt så när Algot som 15 åring mönstrade på i Marstrand den 19 mars 1928 så var hon nyrenoverad. Hon var mindre än Elisabeth med sina 97,25 brutto enligt 1927 års skeppslista. 1958 var hennes lastförmåga 158 ton. Enligt sjöfartsboken gick hon 1928 till in och utrikes hamnar. Avmönstring för vinteruppläggning gjordes i Nordvik den 21 november.


Enligt uppgift är detta Amelia av Nordvik. Styrhytten torde vara den som byggdes 1928. Fotografen okänd.


Tredje året till sjöss mönstrade Algot som lättmatros på tremastskonaren Eros av Nordvik. Även denna skuta ägdes av ett partrederi med farbröderna om delägare. Hon var byggd i Korsör Danmark 1918 för danska redare med namnet Ebenezer och mättes, när hon kom till Nordvik1928, till 119,29 brutto och 78,24 netto. Vid övertagandet blev Bernhard huvudredare och själv befälhavare. De 7 bröderna hade lika stor andel i fartyget. Namnet Eros hade hon fått 1919 då hon såldes till redare i Köpenhamn. 1923 var hon registrerad som lastmotorskonare på Färöarna och 1925 var hennes hemort Königsberg Tyskland. Det var därifrån hon såldes till Nordvik för 28500 danska kronor den 13 mars 1928. Då hade hon en Densil tändkulemotor på 48 hk från Aalborg monterad. I Algots sjöfartsbok den 27 mars 1929, då han mönstrade på i Marstrand, är Eros upptagen till 83,22 nrt. Det året gick hon till Lübeck samt in och utrikes hamnar innan avmönstring för vinteruppläggning förrättades i Marstrand den 20 december.

Seglationsåret 1930 mönstrade Algot som matros i Marstrand den 19 mars på samma skuta för in och utrikes hamnar med avmönstring i Marstrand för vinteruppläggning den 15 december. Bernhard var fortfarande befälhavare. Året därpå blev Algot lättmatros på samma Eros när han blev påmönstrad vid Konsulatkansliet vid Svenska beskickningen i Köpenhamn den 16 april. Farbrodern Arvid har skrivit under som befälhavare vid avmönstringen i Marstrand med Nordvik den 15 januari 1932 och med namnet G. Pettersson. Det året var man i Dansig på en av resorna. Att Algot blev påmönstrad i Köpenhamn berodde på att han läste 1 sta klass skepparexamen på navigationsskolan i Göteborg under vintern och examen var inte klar när Eros avgick från Skärhamn efter vinteruppläggningen. På samma kurs i Göteborg vintern 1931 gick 11 elever från Tjörn varav 8 från Skärhamn och Nordvik. Algot var yngst.

Tremastskonaren Eros, nr två från höger, ligger här vinterupplagd vid Nordviksstrand vintern 1936-1937. Hon har på bilden den första styrhytten. Detta utseende hade hon när Algot var påmönstrad en stor del av 1930-talet och det var här han lämnade Eros den 22 december 1936. Bilden är en del av ett fotografi i boken ”Segla för Tjörn”, fotograf Bror Hermansson i Hogadal Stenkyrka.


När det sedan blev dags att gå till sjöss med Eros efter vinteruppläggningen 1932 så blev Algot påmönstrad som befälhavare med sitt nyligen erhållna skepparbrev av 1 sta klass 5/1932. Han hade då nyss fyllt 19 år men var trots sin ungdom en väl befaren sjöman som varit till sjöss sedan han var 14. Man mönstrade på besättningen i Marstrand den 22 mars och seglade i 9 månader innan avmönstring i Marstrand och vinteruppläggning vid Nordviksstrand den 23 december 1932.

1933 innebar militärtjänst för Algots del. Han fyllde 20 år den 15 januari och mönstrade och fick inskrivningsbok den 3 mars. Det var troligen detta som gjorde att han inte kunde fortsätta som befälhavare på Eros. Istället blev han den 13 mars matros på Amelia där han varit jungman 1928. Det var fortfarande hans farbröder som tillsammans var ägare med 1/7 vardera men befälhavare var en K. Bernhardsson enligt Algots sjöfartsbok. Bröderna ägde nu tremastskonarna Elisabeth och Eros förutom Amelia och de hade tydligen inte kunnat bemanna alla tre med befälhavare från familjen utan hyrt in en utomstående på Amelia. Algot hade behövts men han skulle ju göra militärtjänst och som matros var han lättare att ersätta när han blev inkallad.

Inkallelsen kom och han ryckte in till fredstjänstgöring i Karlskrona den 14 juli. Han hade då mönstrat av Amelia i Göteborg den 28 juni. Han skulle tillhöra Marinen i allmän tjänst och göra 200 dagar på däcksavdelningen. Detta ändrades till eldare på maskinavdelningen istället. Av någon anledning blev hans tid förkortad så han ryckte ut den 30 december samma år efter ca 165 dagar och fullgjord militärtjänst. Den sista månaden hade han varit eldare på pansarskeppet Hms Sverige från den fjärde till trettonde december.

Pansarskeppet Hms Sverige var sjösatt 1915 och såldes till skrot 1958. Bilden är från 1929. Ombord fanns utrymme för 443 mans besättning. Hon slukade 270 ton kol om dygnet för framdrivningen och kunde göra drygt 23 knop. På den låg Algot ett kort tag innan han muckade i december 1933. Bilden från Wikiwand, fotografen okänd.


De följande tre åren 1934 – 1936 var Algot tillbaka som befälhavare på Eros. Man gick ut från vinteruppläggningen vid Nordviksstrand i slutet av mars varje vår och följde samma mönster som tidigare med resor till hamnarna runt Östersjön innan det blev avmönstring den 28 december 1934, 4 januari 1936 och 22 december 1936. Under 1935 byttes motorn till en June Munktell på 120 hk och Algot fick också sitt motorskötarbevis den 31 december 1936. Detta var sista gången som han var mönstrad på Eros. Hon fick ett långt liv efter detta och seglade i fraktfart till 1967 då hon blev lustfartyg. Sitt slutliga öde mötte hon i Californiaviken 1974 där hon förliste och blev vrak efter att man avsiktligt kört henne på land för underhåll under vattenlinjen.

Elisabeth var Algots första skuta som jungman 1927 och 1937, 10 år senare, var han tillbaka som befälhavare. Besättningen påmönstrades i Marstrand den 8 april med avmönstring i Marstrand den 14 december för vinteruppläggning. Sedan hamnen i Skärhamn byggdes klar 1937 hade skutorna en säker plats för vinteruppläggningen och förutom Skärhamns skutor så använde de flesta av Nordviks skutor också hamnen för sin vinteruppläggning. 1937 hade man även varit i Tyskland. På samma sätt som 1937 gick de närmast följande åren och så skulle det ha fortsatt varje år. Men i september 1939 började andra världskriget med Tysklands invasion i Polen och kriget kom att förändra mycket för fraktfarten. 1939 märks inga avtryck av detta i Algots sjöfartbok men 1940 var han tvungen att inställa sig den 16 oktober för tjänstgöring[1] med hemförlovning den 28 februari 1941. På grund av detta hade Algot mönstrat av i Nordvik den 10 oktober. Från den 21 oktober 1940 till den 26 februari 1941 tjänstgjorde Algot på HMS Psilander som eldare. Fartyget var en av fyra jagare som i början av 1940 köpts från Italien för att stärka Sveriges försvar.

Jagaren Psilander var byggd 1926 och köptes till Sverige 1940. Den utrangerades 1947 och skrotades 1949. Bilden finns på Marinmuseet, fotografen är okänd. I Italien hette hon Giovanni Nicotera.





[1] Algots inskrivningsbok för marinen.


För 1941 blev det sen påmönstring och tidig vinteruppläggning. Den 24 april mönstrades besättning och redan den 27 november blev det avmönstring i Marstrand. Något liknande var det 1942. Då kom man inte iväg efter vintern förrän den 12 maj och 1943 då man mönstrade besättningen den 6 april. Dessa tre vintrar, 40/41, 41/42 och 42/43 brukar kallas krigsvintrarna och var mycket kallare än vanligt med islägg på havet så det var inte nog med att kriget gjorde det svårt för handelsflottan, till detta kom också de stränga vintrarna. Algot blev återigen inkallad och fick mönstra av Elisabeth den 23 april 1943, drygt två veckor efter påmönstringen. Det finns ingen uppgift om sjökommendering i inskrivningsboken den här gången men väl en uppgift om att han blev hemförlovad den 3 oktober. Algots yngre bror, Allan, blev påmönstrad som befälhavare på Elisabeth den 30 april i Algots ställe. Han hade då just fått sitt skepparbrev av första klass. Det finns ingen uppgift i Algots sjöfartbok om någon påmönstring det året efter att han blivit hemförlovad.

En ansökan för Algot om att bli befälhavare på färjan över Hakefjorden från Höviksnäs till Stenungsund ingavs av redaren Sören Hansson till Kommerskollegium i Stockholm den 2 juni 1943. Kollegiet meddelade i sitt medgivande att de funnit skäligt medge Algot tillstånd att vara befälhavare på Hakefjord III så länge den ordinarie befälhavaren var inkallad till beredskapstjänstgöring[1]. Det framgår inte av hans sjöfartsbok att han tjänstgjorde på färjan någon gång.  



[1] Kommerskollegii resolution Stockholm 9 juni 1943.

 

Bilden föreställer tremastskonaren Elisabeth av Nordvik med den första styrhytten. Kortet är taget av S.P. Pettersson, troligen på 30-talet.


Även år 1944 blev avbrutet för Algot för inkallelse till ytterligare tjänstgöring i marinen. Hans bror Allan Pettersson fortsatte som befälhavare och man avgick efter påmönstring av besättning i Marstrand den 30 mars. Algot var bästeman det året men blev avmönstrad i Skärhamn den 18 september för inställelse hos marinen. Den 2 oktober blev han befriad från tjänstgöringsskyldighet enligt värnpliktslagen § 4. Befrielsen gällde ett år framöver till den 2 oktober 1945. I beslutet som finns infört i inskrivningsboken nämns ordet ”13 mån”. Kanske var det så att han redan gjort 13 månader och av det skälet nu fick befrielse. Inte heller den hösten finns något tecken på att Algot mönstrade ut igen innan vinteruppläggningen.

Den 8 maj 1945 kom Tysklands kapitulation och Andra världskriget var därmed slut. Detta kom att sätta fart på fraktfarten med bra inkomster för redarna. Elisabeth var klar för avgång den 17 maj med Algot som befälhavare igen. Det året seglade man till den 10 december innan det blev vinteruppläggning i Skärhamns hamn. Ägandet av Elisabeth förändrades under 1945 på så sätt att Janne Adolf och Axel Patrik sålde sina sjundedelar till övriga delägare. Därefter var det 5 bröder som ägde 1/5 vardera. Det här året gifte sig Algot med min faster Greta. Hon hette Margaretha Andersson men kallades allmänt för Greta. Hon var född och uppväxt på Potvägen 3 i Skärhamn men hade innan giftermålet med Algot arbetat i Göteborg några år. Åren 1946 till 1948 seglade Elisabeth fram till mitten av december med Algot som befälhavare. Inga fler inkallelser kom från Marinen. Han fick den 13 november 1946 maskinskötarbevis i Kalmar.

1949 hade man bestämt att Elisabeth skulle delta i sillfisket vid Island under sommaren. Man köpte garnlänkar för drivgarnsfiske som skulle bedrivas utanför Islands norra kust med Siglufjord som bas. Seglationsåret för fraktfart började som vanligt så snart det var isfritt och den 7 mars gav sig Elisabeth iväg från Skärhamn för några månaders fraktfart innan hon blev fiskefartyget LL488. Efter två och en halv månad återvände hon till Skärhamn för avmönstring av besättningen den 21 maj och de slutliga förberedelserna för Islandsfisket. Hur det gick för Elisabet det första året på Islandsfiske har jag ingen uppgift om. Brev till familjen under fiskets gång antyder att de inte haft så goda fångster men efterson de även fiskade vid Island 1950 så kanske de mot slutet hade blivit något bättre. Efter hemkomsten från Island 1949 återgick man till fraktfart fram till vinteruppläggningen i Skärhamns hamn den 19 december. Då var Algot och Gretas nya hus påbörjat vid Rånäs söder om Skärhamn på mark som tidigare varit Algots förfäders jordbruksmark.

På bilden från 1949 eller 1950 är Elisabeth på väg till Island för sillfiske. Under storbommen ser man en silltunna. Man ser även flera personer i arbete på däck. Bilden visar även styrhytt nummer två som byggdes på 40-talet. Fotografen okänd.


År 1950 liknade 1949 på så sätt att man började med fraktfart den 20 mars med Algot som befälhavare. Den 5 juli mönstrade man av besättningen för att runt mitten av samma månad avgå till Island för fiske. Allt var mer förberett än 1949 så tiden för förberedelser hade kunnat kortas betydligt. På utresan gick de in i Seydisfjord på Islands östsida. Därifrån gick de till Siglufjord som var svenskarnas bas vid fisket. Den 29 juli låg Elisabeth för ankar i Siglufjord och hade endast haft garnen ute en gång och bara fått 5 tunnor sill[1]. I nästa brev från far säger han att Algot sagt att de skall sälja garnlänken när fisket är över. Detta tyder på att fisket fortfarande gått dåligt för Elisabeth[2]. Vad slutresultatet blev har jag ingen uppgift om men Elisabeth var inte på Islandsfiske 1951 -1953 vilket talar för att slutresultatet 1950 var dåligt. Väl hemkomna fortsatte fraktfarten den 10 oktober fram till vinteruppläggningen den 18 december.

Algot Petterssons foto i hans sjöfartsbok nr 3 utfärdad den 10 juni 1954.







[1] Brev från min far daterat den 29 juli.

[2] Brev från far daterat 11 augusti.


Elisabeth i Siglufjord på Island, troligen 1950. På bilden torkar man storseglet. Fotografen okänd.


Efter det misslyckade fisket vid Island 1950 ägnade sig Elisabeth de tre följande åren enbart åt fraktfart. 1951 gick hon ut den 14 mars och lade upp för vinter den 18 december. 1952 gick hon ut redan den 27 februari med vinteruppläggning den 5 december. 1953 seglade man mellan den 29 april och 19 december. Från 1944 gjordes alla avmönstringarna för vintern på tullexpeditionen i Skärhamn och så fortsatte det hela 50-talet. Elisabeth gjorde ytterligare två fiskeresor till Island medan hon ägdes i Nordvik. 1954 mönstrade Algot på som befälhavare den 10 juni. Hon seglade då till den 9 juli för att därefter gå till Island. Hon återupptog fraktfarten den 19 oktober och blev vinterupplagd den 7 januari 1955. 1955 seglade hon fraktfart mellan den 9 april och 29 juni samt mellan 25 oktober och den 5 januari 1956. Perioden däremellan var hon på Islandsfiske utan känt resultat. Detta var hennes sista resa till Island medan hon ägdes i Nordvik.

År 1956 och 1957 seglade Elisabeth i fraktfart med Algot som befälhavare. Man gick ut i april månad båda åren och kom hem till uppläggning den 28 december 1956 och den 24 december 1957. År 1958 var Algot inte påmönstrad på Elisabeth alls. Han var istället bästeman på galeasen Dagny av Nordvik i början av året. Han mönstrade på i Marstrand den 15 januari och mönstrade av i Skärhamn den 1 april. Befälhavare var John Berntsson i Nordvik och ägare var ett partrederi med hans far, Johan Berntsson, som huvudredare . Dagny var byggd som tvåmastad skonare i Assarbo 1906. Hon blev totalrenoverad på Hälleviksstrand efter inköpet till Nordvik 1941 och då omtacklad till tremastskonare. 1955 fick hon galeasrigg. Dagnys netto var 94,17 att jämföras med Elisabets 101.

Dagny av Nordvik nedriggad till Galeas. Hon hade detta utseende när Algot var bästeman ombord i början av 1958. Bilden kommer från hemsidan Wingrens.Se. 


Efter tre veckor hemma, sedan avmönstringen från Dagny, mönstrade han på som bästeman på Vega av Skärhamn den 24 april 1958. Hon var byggd som tremastad skonare 1909 hos J. Hagerman i Viken och mättes då till 117,92 netto. 1937 togs hon till Skärhamn av partrederiet Karl Bernhard Andersson. Hans båda söner, Karl Gustav och Alfred Georg Andersson, var tillsamman med fadern ägare till 1/3 vardera i Rederiet. När Algot mönstrade på var Gustav befälhavare. Tiden på Vega blev endast från den 24 april till den 28 juni. Vega fanns kvar i Skärhamn till 1966 då hon som sista träskuta lämnade Skärhamn.

Vega av Skärhamn när hon fortfarande hade tre master. Som så många andra tog man senare bort mesanmasten. Bilden kommer från Skutminnen – Sterner Johannesson berättar.


Den 21 juli 1958 var Algot tillbaka som befälhavare på Elisabeth. Uppläggningen det året blev den 22 december. Han skulle även fortsätta året därpå men det var några månader till dess och när han blev tillfrågad om att mönstra på järnaren m/s Ellinor av Bleket som styrman den 5 februari 1959 så blev det så. Ellinor var det största fartyg som Algot varit mönstrad på (undantaget militärtjänstgöring) med 170 nrt enligt sjöfartboken och hon kunde ta last på 479 tdw. Hon ägdes då av Lennart Pettersson och det var Algots bror, Ivar Pettersson, som var befälhavare. Det var ingen lång period på Ellinor, bara fem veckor och han mönstrade av i Höganäs den 13 mars, vilket var några veckor innan Elisabeth skulle göras sjöklar för sista seglationsåret med Nordvik som hemort. 

Ellinor av Bleket med Lennart Pettersson m.fl. som ägare 1958 var det största fraktfartyg som Algot var mönstrad i. Han var styrman ombord i fem veckor 1959 medan Elisabeth var vinterupplagd. Fotografen okänd.


Den 7 april 1959 var sista gången Algot mönstrade på Elisabeth. Han seglade hela året till avmönstring för vinteruppläggning den 29 januari 1960. Han hade då varit Elisabeths befälhavare sedan 1937 med undantag för några enstaka år på grund av militärtjänst eller då hans bror Allan just tagit sin skepparexamen. Algot var endast 47 år när han lämnade Elisabeth och skulle ha kunnat segla henne ännu många år. Men i och med att man gick in i 60-talet så hade tiderna för de gamla träfartygen blivit sämre. Det var nu endast några år kvar tills den sista träskutan i Skärhamn hade seglat sin sista last och samma var det med de närliggande orternas träskutor. Elisabeth såldes till Tegelstrand för 50000 kronor i början av 1961.

Nästa båt för Algot blev järnaren Ängö från Styrsö. Hon var byggd som tremastad skonare 1948 men förliste i norra Östersjön 1950 och låg sex år på botten innan hon hittades och bärgades. Vraket såldes till Donsö varv som reparerade och sålde henne till Styrsö. Ängö hade en 4 cyl Alpha och lastade 350 ton. Algot mönstrade på som styrman i Kalmar den17 juni 1960 och var ombord till den 28 november då han mönstrade av i Uddevalla.

Ängö av Styrsö efter ombyggnaden på Donsö varv. Fotografen okänd.


1961 var Algot tillbaka på Vega av Skärhamn som bästeman. Gustav Andersson var fortfarande befälhavare. Han mönstrade på den 5 april i Marstrand med avmönstring i Skärhamn den 15 februari 1962. Under 1961 byttes hans motorskötarbevis ut mot fartygsmekanikerbrev. Redan en månad efter att Algot mönstrat av Vega skrev Algot och hans bror Allan under ett köpebrev den 15 mars 1962 där de förvärvade tremastskonaren Eolus för 85000 kronor. Det var ett modernt träfartyg som var levererats från Pukaviks varv i Björkenäs Blekinge den 19 januari 1949. Hon var från början utrustad med en 2-cyl Bolinder-Munktell motor på 200 hk och hon hade kostat 120000 kronor som ny när Rederi AB Tellus i Oskarshamn köpte henne. Hon var med sina 261,53 brutto, 176,87 netto och 320 tdw betydligt större än Elisabeth som Algot varit befälhavare på i så många år.

Eolus köptes från Göteborg och fördes in i partrederiet skeppare Allan Pettersson, med Nordvik som hemort. Algot och Allan ägde hälften vardera och Algot blev befälhavare och Allan bästeman. Träskutornas tid var dock redan förbi. I Skärhamn slutade man på 50-talet att köpa träbåtar och under åren 1960 till 1966 såldes de sista 23 träskutorna. Köpet av Eolus 1962 var därför ganska avvikande och hon såldes också till Danmark för 84000 kronor den 26 november 1965. 1964 blev Algot sjukavmönstrad i Sundsvall den 19 september. Allan tog då över som befälhavare och förde fartyget resten av seglationsåret som slutade med uppläggning i Skärhamn den 16 december. Algot var då sedan den 30 oktober påmönstrad i Köpenhamn som styrman. Det sista året bröderna seglande med Eolus var Algot återigen befälhavare när man gick ut den 8 april 1965. Uppläggningen blev redan den 21 oktober. Troligen var de då redan överens med ny köpare eftersom köpebrev med danska köpare undertecknades den 26 november.

I Danmark gick hon i fraktfart till 1969 då hon såldes till Australien för att bli omriggad till barquentine för charter. Som sådan fanns hon först med namnet Black Opal och därefter med namnet  Black Pearl fram till 1977 då hon förliste vid Malta. Hon blev så småningom bärgad och togs på land och blev restaurang. Det verkar inte som farten som barquentine varit särskilt lyckosam för rederiet. Samtal med en besättningsman i Australien från den tiden har styrkt mig i den tron.

Eolus av Nordvik som hon såg ut när hon hade Nordvik som hemort. Fotograf C. G. Nyström.


Algots sista påmönstring blev den 1 april 1967 som bästeman på Dagny av Nordvik. John Berntsson var fortfarande ägare och befälhavare. Detta var troligen sista året som Dagny seglade som fraktare och sista lasten skall ha varit salt från Lübeck till Göteborg. Om detta stämmer har jag inte kunnat få verifierat men Algot var påmönstrad som bästeman till den 2 januari 1968 då han mönstrade av i Skärhamn med stämpel från mönstringsförrättaren i Vallhamn. Lönen som bästeman var enligt hans avräkningsbok 1283 kronor per månad.

Sjömanslivet tog inte slut för Algot efter avmönstringen från Dagny i januari 1968. Därefter blev han anställd på Lotsverkets ångfartyg Orion som styrman utan att vara påmönstrad. Ingen av de anställda i dessa fartyg var påmönstrad. Orion var byggt 1929 och hade tidigare sysslat med service av fyrarna vid den svenska kusten fram till 1956. När Algot var ombord så användes hon mest som transportfartyg i samband med underhåll och byggandet av nya fyrar. Bl.a. har det framkommit att hon var med när bottenplattan till Falsterborevs kasunfyr byggdes 1972. Hon var även basfartyg för arbeten med fyrar i Brofjorden 1973 när raffinaderiet byggdes där[1].  Befälhavare var Gustav Andersson från Skärhamn som Algot tidigare seglat tillsammans med på tremastskonaren Vega av Skärhamn.

 

Bild på ångfartyget Orion och befälhavaren Gustav Andersson ur tidningen Bohusläningen den 29 september 1973.

  



[1] Bohusläningen 29 sept 1973

 




 




                                                       












 





 


 

 









Kommentarer